Så har man varit ute och gått i ett dygn. Knappt två och en halv timmes promenad idag fick mig att passera 24 timmars total tid spenderad med att putta barnvagn. Samtidigt gick medelhastigheten ner under 5 km/h för första gången, jag skyller på att jag hade Tina med mig under större delen av promenaden idag. Bilder från dagens promenad kommer antagligen att dyka upp på Olles blog.
Det finns en ny sida på denna blog som handlar om min kamp om att gå en miljon meter med barnvagnen. Följ kampen på sidan.
Jag tror att det är här jag ska skriva! Det är inte helt lätt när man skriver från palmen, man kan utan överdrift säga att WordPress inte är anpassat för den browser jag använder. Men, någonting ska man väl ha att göra när man sitter på tåget utan annan dator 🙁
Jag kan ju bara hoppas att de svenska tecknen fungerar som de ska. De visas i alla fall inte korrekt i browsern, men det är inte ett säkert tecken på att det inte kommer att fungera i slutändan.
Nu ska jag sluta skriva.
Så har far min gått och blivit pensionär, han fyllde 65 igår. Vi var ut till landet och firade.
Så efter att ha först fått min nya skärm till Palmen, som kontakten gick sönder på när den skulle monteras, så har jag nu fått den utbytt och monterat den nya. Nu är min kära Palm alltså som ny, ny skärm och nytt batteri.
Man måste ha valt rätt leverantör eftersom de utan att knussla bytte den trots att firman ligger i Las Vegas. På bilden syns min gamla skärm, det borde vara uppenbart varför man ville byta.
Faktiskt precis det och inget annat.
Idag fyller Olle 6 månader. Igår fick han en panda (mjukdjur, WWF) från SEB när vi öppnade ett bankfack och fick lite ekonomisk rådgivning. Bilden är ett par dagar gammal, men det är i alla fall hela familjen på samma bild.
Där var man på väg hem i slutet på förra veckan och tittar ut genom fönstret när man närmar sig Uppsala. Förvåningen visste inga gränser när det ser ut som snöstorm utanför fönstret med bilar som i sakta mak (antagligen på sommardäck) försiktigt tar sig fram på vägen utanför.
Samtidigt inser man hur det fullkomligt dånar mot tågets tak, det haglar alltså något enormt. När vi kom fram till perrongen såg det ut så här.
Hagel i storleksordningen 5mm, kanske lite större till och med.
Jösses. Jag kunde knappt sluta skratta när jag gick genom stan.
Så fick vi äntligen tag på en Stokke Tripp Trapp stol. Den är ett riktigt renoveringsobject, men den var billig och vi lyckades få köpa den så man får vara nöjd med det.
På den första bilden ser den riktigt bra ut, men närmare studier visar att det finns lite att göra. Kul att man kommer få användning för sin Mouse igen.
Det bästa är att sittbrädan ser mycket bättre ut på undersidan och det funkar alldeles utmärkt att vända på den. Lite sandpapper och lite lack så ska den nog snart se bättre ut.
Jag brukar säga till folk att mitt år i Australien lärde mig varför jag vill bo i Sverige. Det finns många exempel jag kan berätta om varför jag är av den uppfattningen. Idag publicerade DN en artikel som visar på ett nytt exempel.